Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få sjukpenning.

På Försäkringskassans hemsida finns det en hel del att läsa om rätten till att få förlängd sjukpenning eller sjukpenning i vissa fall. Som gäller om "man vårdas på sjukhus eller har en sjukdom och får omfattande vård utan att bli intagen på sjukhus eller om man riskerar att allvarligt försämras i sin sjukdom av att arbeta eller delta i ett arbetsmarknadspolitisk program". Som jag, tex.

Och det finns ingen ingen tidsgräns för hur länge den ska betalas ut. Dvs. den kan betalas ut så länge den allvarligt sjuke lever.

Att vi cancerdrabbade och svårt sjuka människor skulle för eller senare bli hårt drabbade av de tuffa sjukreformerna regeringen införde förra året, har jag erfarit häromdan. De verkligen svårt sjuka har blivit utlovade fortsatt sjukpenning i överskådlig tid, dvs. resten av livet. Trodde jag, i all min (sjuka) naivitet. 

Jag var på ett möte med min handläggare på F-kassan efter att, bara dan före, ha fått ett meddelande från honom att min sjukpenning kan upphöra och istället skulle jag få sjukersättning. Där stod det att "försäkringskassan har medicinska underlag som innebär att förutsättningarna kan vara uppfyllda för ett utbyte av sjukpenningen till sjukersättning. Ett sådant utbyte ska ske när den sjukes arbetsförmåga bedöms vara stadigvarande nedsatt pga. sjukdom." Och det var hela motiveringen.

Vilket innebär att jag kommer i fortsättningen att få mindre pengar i min plånbok, ca 3000 kronor, pga. att "min arbetsförmåga blir nedsatt i överskådlig tid" dvs. för att jag är svårt sjuk. Så min tes om de sjuka och de redan svårt drabbade på alla möjliga sätt är sann: ju mer blir man sjuk desto mindre pengar får man! Som i övrigt stämmer överens med den tesen som gäller hela vårt samhälle och klyftan mellan fattiga och rika: ju rikare desto mer får man och ju fattigare desto mindre får man. Men ändå skall man betala mer. Det är så dagens fria marknaden fungerar.

Jag fick några förslag av min handläggare att antingen ansöka om bostadsbidrag (finns det en sån på 3000 kr?!), ansöka om socialhjälp eller, i värsta fall, flytta till en mindre och billigare lägenhet. Kommunen kan ordna flytten till ett annat ställe. 

Vi lever i ett av världens rikaste länder och borde ha råd med ett välfärdssystem av världsklass, ett sånt som vår statsministern har utlovat i början av sin makttid. Ett sånt som alliansen "kämpat för", i alla dessa år. Och gjort sitt bästa för att "utrota utanförskap" som, i övrigt, ökat med mer än 70 000 nya människor. Eller att "bekämpa arbetslösheten" som ökat med över 100 000 människor utan nåt jobb.

Så, vad har F-kassan faktiskt gjort i det här fallet? Den har tagit bort skyddet för oss svårt cancersjuka dvs. möjligheten att ansöka om fortsatt sjukpenning/förnyad ersättningsperiod. Men så vitt jag vet så säger gällande lagstiftning tydligt och klart att "Försäkringskassan inte har befogenhet att fatta beslut som sänker eller försämrar den av F-kassan tidigare redan beslutade ersättningen". Det är i övrigt en renodlad bedrägeri, ett olagligt brott.

Man ska bekämpa sjukdomen, inte sjuka. De är redan drabbade på alla sätt och vis, utsatta, förtvivlade och lever i en kaos, i synnerhet den ekonomiska som växer i takt med en försämrad och förvärrad sjukdomsbild. Så allt detta handlar bara om absurditet och ren cynism. Sjuka fråntas sin rätt till ersättning eller de får inte den ersättningen de har rätt till. Och F-kassan har ingen laglig rätt att ta tillbaka en redan utlovad och garanterad skydd. Försäkringskassan  kan inte överskrida sina befogenheter och straffa på det sättet redan hårt straffade människor.

Alla ska ta sitt ansvar, sägs det. Men, alla har inte gjort det och alla kan inte göra det, i synnerhet de svårt sjuka. Man kan inte ställa samma krav på alla människor i samhället på samma sätt. Det handlar om en odemokratisk orättvisa. 

 

Arg civilist

24 september 2010 09:41

Jag blir så förbannad på den här texten. Det har ingenting med innehållet att göra, faktum är att jag slutade läsa redan efter första meningen. Anledningen till mitt "utbrott" är stilen på texten. Kursivt? OCh det typsnittet? Man får ju ont i huvudet! Tänk till lite nästa gång, så kanske du får fram dina åsikter till alla läsare.

Blues

2 oktober 2010 15:54

Alla vi är olika och vissa, som du,blir förbannade på enstaka grejer som andra inte ens märker. För min del är det innehållet som är viktigt, inte skrivstilen eller typsnittet.

 

Josef Boberg

1 oktober 2010 23:05

"Alla ska ta sitt ansvar, sägs det. Men, alla har inte gjort det och alla kan inte göra det, i synnerhet de svårt sjuka. Man kan inte ställa samma krav på alla människor i samhället på samma sätt. Det handlar om en odemokratisk orättvisa."

Jo, verkligen...

http://josefboberg.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...

Lobbyverksamheten pågår i maktens korridorer i Rosenbad för det mesta. Och på sista tiden i Almedalen. Halvdöld spel och överenskommelser, halvskumma affärer bakom kulisserna. Plus en del påtryckningar i samband med olika evanemang. Trötta politiker ...