"I väntan på döden tvingas kroniskt sjuka cancerpatienter ut på arbetsmarknaden och jobba". Det var en del av nån slags protestbrev några onkologer på Karolinska skrev förrgår och lyckades plötsligt vända på det inhumana inställningen regeringen och vår socialförsäkringsministern hade gällande (alla) sjuka. Att (nästan) alla tidningar och den större delen av massmedia, allmänheten med massa bloggare i spetsen gjort samma sak i veckor och månader - det hade ingen verkan på maktelitens uppfattningar och bestämda åsikter om oss sjuka. De ville inte backa en millimeter utan gjorde saken ännu sämre. Men nu, när våra humanister och intellektuella agerar, de som är direkt inblandade i cancersjukas liv öch öden, då händer det nåt. Konstigt, men allt detta bara förstärker det jag sagt för länge sedan och upprepat gång på gång: vår folkliga makt är oss fråntagen för länge sedan och det är den nya härskande makteliten som sätter upp dagordningen och bestämmer över våra liv, öden och framtiden utan att fråga oss om lov. Där makten har rätt har rätten ingen makt.

Plötsligt ska svårt cancersjuka människor bli lämnade i fred så att de hinner, i lugn och ro, eventuellt avsluta de pågående behandlingarna (strål- eller cytostatikabehandlingar), eller dö i väntan på det oundvikliga i dödens korridorer. Eftersom vår käre socialförsäkringsministern "månar om den gruppen". Nu har hon plötsligt blivit snäll och förståndig och ska se till att Försäkringskassan ändrar på sina omänskliga rutiner och egna bedömningar. Hittills var det så att enbart de uthyrda "experterna" och själva handläggare hade oinskränkt rätt att fatta beslut och (för det mesta) slänga ut cancersjuka ur försäkringen och strunta fullständigt i onkologernas utlåtanden och bedömningar (sjukintyg) om den sjukes tillstånd och arbetsförmåga. Allt detta enligt kassans egen policy - man blir fortare frisk genom att bli utförsäkrad och blir helt frisk genom att jobba. Hårdare regler, sämre ersättning, mindre a-kassa, tidsbegränsad "rätt att bli sjuk" (bestämda tidsgränser för sjukdomen) - allt detta skapades efter Anders Borgs önskningar och strävan att, genom att ta pengarna ifrån de sjuka, arbetslösa, gamla, behövande och svaga, bekosta de goda skattesänkningarna och berika de redan rika (med jobb förstås). "Hungriga lejon jagar bäst" - hans berömda policy skulle fungera felfritt - tvinga alla att ta vilket lågavlönat jobb som helst och jobba häcken av sig för att samhället ska komma på fötterna igen. Otroligt vilken fantastisk förmåga alliansregeringen har - att införa omänskliga och helt omoraliska regler och lagar är utan tvekan den nya politiska konsten i att stifta och fatta viktiga politiska beslut utan att blanda varken etik eller moral i. Det är det gamla beprövade sättet som den stora otyglade kapitalismen (och den fria marknaden) tillämpat i decennier och tvingat vanliga människor ner på knäna för att - sparka på dem ytterligare. Det som våra makthavare hyser stor kärlek för. Men att regeringen inte har förmågan eller viljan att skapa jobb åt de friska och höja lönen lite grann - det struntar de fullständigt i.

Fru Husmark-Pehrsson skulle "bryta långa passiva sjukskrivningar"och slänga de dödligt sjuka ut ur försäkringen, men samtidigt "hjälpa dem" genom att hänvisa till Arbetsförmedlingen som skulle, genom sin berömda "hypnotiska och väl berörande " jobbpolitik, skapa ett hyfsat och anpassat jobb åt de döende. Att samtidigt strunta i de arbetslösa och erbjuda dem ett jobb - förutom kanske på Samhall, det tänkte de inte på (eftersom det finns inga jobb i dagens läge). Ett brutalt inhumant ruttet system utan ens like.

En ny "politisk diagnos" som Peter Andersson talar om har införts och gäller i dagens Sverige. Det är bara bra om cancersjuka arbetar - de blir fortare friska av att jobba - inte av olika mediciner eller av olika behandlingar. Det är det som skapar lata, beroende och sjuka människor - inte (lågavlönat) krävande jobb. Det är det effektiva, framgångsrika sättet som ingår i den nya rehabiliteringskedjan som socialministern värnar om och betonar vikten av.