Det är inte bara invandrare som man ska kämpa för, vet jag av egen erfarenhet, utan det handlar om alla de som hamnat eller är på väg att hamna i utanförskap: ensamstående mammor (pappor) med barn, utslagna som har haft ett svårt liv under väldigt lång tid, långtidsarbetslösa, gamla, sjuka, människor utan kompetens och värdig utbildning och erfarenhet, alla människor som är eller känner sig diskriminerade och särbehandlade av olika anledningar. Den gamla svenska modellen är på väg att bli ett minne blott, välfärden har försämrats, demokratin urholkas sakta men säkert, klassklyftorna ökar mer och mer, arbetslösheten stiger, varselhotar, konkurs...

Det verkar att allting handlar om att få arbete. Arbetsmarknaden är det viktigaste idag. Regeringen har massa förslag och arbetsministern lovar mer jobb men samtidigt varnar om att det skall bli kärvt framöver för det svenska folket. Och det är det som händer hela tiden: mindre jobb, mindre pengar i plånboken, dyrare mat, el och bensin, dyrare lån...

Man kan inte bara prata om integrationsproblemen eftersom det är godtyckligt och svårt att avgöra vad gränserna går. En invandrare har väldigt svårt att avgöra var gränsen mellan att vara och inte vara integrerad går. To bee or not to bee? Gränserna förflyttas hela tiden beroende av den/de som definierar begreppet. Och invandrare saknar makt och inte kan bestämma. Inte heller integrationsministern. Och inte heller folket.

Kommer Mona Sahlin att göra något vettigt om hennes parti vinner nästa val? Skrota entligen integrationspolitiken och ersätta den med nya antidiskrimineringspolitiken? Det tror jag knappast. För det beror inte enbart på hennes (van)makt eller sossarnas utbredning. Det, vet jag, handlar om (förnyade) attityder och (gamla) föreställningar, om det enklaste sättet att misstänka och hata allt som är främmande, att skapa, med hjälp av media (sörjligt men sant), stereotypa bilder av invandrare som i sin tur snackar skit om svenskar och genom sina handlingar (och deras barns meningslösa handlingar som föds här i Sverige men ändå hatar alla "Svensson" och gärna utnyttjar varje ögonblick att slå, misshandla, råna och förstöra det som samhället skapat i många år), gör att högerextrema mörka krafter både här och i hela Europa och världen över ropar efter hämnden: "Utrota alla jävlar! Vit makt för alla vita! Mörda svarta! Död åt invandrare! Ut med negrer! SD har rätt!".

Om hyckleri, dubbelmoral och rävspel bakom stängda dörrar behöver vi inte snacka så mycket. "Vi" och "De" verkar vara det värsta problemet som alla medborgare borde engagera sig i, men det är det svåraste. Allting är redan välkänt och förutbestämt, verkar det så. Problemet är att vi vanliga små människor alltid betalar priset för allt, oavsätt vad det hanlar om.

Lite historia: En minskad behov av arbetskraftsinvandring på 80-talet resulterade i en ny reglering och ersattes med flyktinginvandring. De första Iranska flyktingarna strömmade hit. Nya krig, revolutioner, terrorism och förföljelser blev ett faktum och flyktingsströmmen ökade. Året 1986 kom det ett nytt beslut - lika rättigheter för alla. Invandrare och svenskar skulle få samma livsmöjligheter och skulle då betraktas likadant inför lagen och i samhället i övrigt. Ordet assimilation kom in i bilden. Det betyder att smälta in genom att bli likadan som den som redan bor där - det svenska måttet var född. Det var ett nytt mål i svensk invandrarpolitik - homogeniseringen - att alla är lika och har samma värde var viktig. Riksdagen och samhället satsade  stort på det, men glömde en viktig grej: att tvång kan väldigt ofta ha negativa konsekvenser. En av dem var segregation pga. avsiktig bostadssegregation från vissa bostadsbolag, fastighetsägare, förvaltare och tom. själva invandrare. Och våra kära politiker förstås. Hur har det gått med det problemet hittills vet vi alla.

Vissa påstår (gammal mantra) att om man själv vill bli integrerad så kan man uppnå det, för det handlar om fritt val, om eget ansvar, om viljan att satsa på det man saknar, behöver, eftersträvar. Jag bara undrar, i all min naivitet, vem idag, i dagens Sverige, har tillgång och råd till att välja fritt själv? Kanske de som är oerhört rika, de som har råd till allt de vill eller behöver och önskar. De som inte har - arbetslösa, fattiga, invandrare, sjuka, gamla, utslagna, behövande... Vad eller hur kan de bestämma själva? Tror inte att jag behöver fortsätta med att bevisa motsatsen. De som har nån gång (eller är fortfarande) hamnat i en sån sittuation vet hur det käns "att välja själv och bestämma" och hur kan det gå att hävda sig och bli bemött av samhällets olika institutioner med byråkrater i spetsen.

Etnisk och socioekonomisk segregering tillämpas i stort och det har man bevisat. Och vem och varför tvingar tex. alla nyanlända flyktingar från Irak, Afghanistan och Syrien skickas "med tvång" enbart till Södertälje som har tagit emot fler invandrare än hela USA? Eller till just Rosengård eller Rinkeby? Något stämmer inte, men så kan det gå när det gäller den "långsiktiga" invandringspolitiken i stort - misslyckanden som upprepas gång på gång  och gör att allting bara förvärras. 

Att bara några få kan säga det de verkligen tycker och tror om massinvandringen till Sverige pga EU:s "mångkulturella" politik och Sveriges egen politisk hållning, är en sörjlig sanning. Så fort man säger något "opassande" då blir man stämplad som j... rasist, främlingsfientlig och medlem i SD. Och då ska man passa sig noga om man inte är tillräckligt politiskt korrekt. Vissa invandrare vet om det och spelar på det ständigt och jämnt och vet att svenskarna är konflikträdda och gärna håller käften för lagen kan straffa dem bara för att de är svenskar. Man ska inte snacka skit om invandrare för rasistiska motiv är straffbara. Inte för invandrare för de kan kalla svenskar för vad som helst och hota och misshandla, men polisen (inte ens de kan säga vad de vill!!!) aldrig har varken vittnen eller tillräckliga bevis för det. Och "inga resurser". Det kallas också svensk demokrati och är en efterfrågad företeelse för vissa.

Våld, kriminalitet, misshandel, trakasserier, gatuvåld, rån – främsta anledning till varför människor från olika kulturer inte kan mötas på ett naturligt sätt i Landskrona. Rädslan att vistas ute på kvällar pga. kriminella ungdomsgäng med utländsk bakgrund/härkomst, en allmän känsla av otrygghet bland kommunens invånare. Det är en del av misslyckad integration, segregation, social misär, utanförskap och främlingsfientlighet som är det största problemet med (mass)invandringen, inte bara här i Landskrona, utan i hela landet (lokalt, regionalt och nationellt). Stökig skolmiljö med en hotfull stämning till följd av gängproblematik, elevers dåliga kunskapsnivåer, undermåliga språkkunskaper och låg motivation. Vissa menar att dessa ungdomar väljer medvetet att ge sig just på ”svennen” och att detta i längden handlar om ”omvänd rasism och diskriminering”. Plus Sverigedemokraternas framgångar eftersom mer än var femte Landskronabo lade sin röst på dem (22% av rösterna i kommunalvalet).

Under de senaste åren fick Landskrona, liksom Rinkeby och Rosengård på 90-talet, en gängstämpel genom framförallt TV och vissa tidningar, där skulden lades på invandrare i Landskrona själva utan att tala om segregation, misslyckad integration, diskriminering och utanförskap. Genom massmedias tendens att förenkla verkligheten förklarades våldshandlingar och kriminalitet i områden som kulturellt grundade konflikter (utan att sättas in i ett socialt sammanhang). Ett nytt begrepp ”invandrarskap” har blivit till ett permanent tillstånd av kulturell underordning och socialt utanförskap. Begreppet ”invandrare” betyder, åtminstone när det gäller en del invandrare i Landskrona (och förmodligen i hela landet), att man är arbetslös, född i ett främmande land, är kriminell, fifflare, lat och våldsam. Många av Landskronas problem ses som något som ofta relateras till ”invandrare”, där begreppet i betydelse blir alltmer oklart ju mer det diskuteras. De ungdomar som drar runt på Landskronas gator och sprider oro och skräck omkring sig har troligen fått ett rykte med lite överdrivna proportioner. Men de existerar och de begår brott.

Ungdomsgäng av olika slag har funnits sedan länge som ett vanligt inslag i det samhälle vi lever i, som ett växande samhällsproblem med invandrarbakgrund. Många är överens att just invandrarbarn är överrepresenterade i brottsstatistiken pga. diskriminering och segregation plus arbetslösheten som drabbar hårt just invandrare. Många är dock inte överens om att just själva invandrare och deras ”udda” levnadssätt och traditioner är ofta huvudorsaken till att svenska samhället vill ta avstånd från dem, eftersom de ansågs ”inte passa in i det svenska samhällssystemet”.

Vissa invandrare (och de som forskar om fenomenet) hävdar att bara att definieras idag som ”invandrare” på många sätt är en stigma, som kan bli väldigt stark påverkan i identitetsbyggandet för en tonåring. Hinder dyker upp i skolan och senare i arbetslivet och på arbetsmarknaden, då man är tvungen ofta att överprestera för att bevisa sin duglighet. De invandrarpojkar får återkommande signaler från omgivningen att de avviker från normen, att de inte passar in i samhället pga. sin beteende, handlingar eller sätt att vara. Det går inte en dag utan att de blir påminda om hur dåliga de är. De får hela tiden veta att de inte duger. Att känna sig utanför blir inte så svårt för en tonåring, eftersom identifikationsprocessen försvåras från alla håll. Speciellt om grupptrycket blir för stor och hemma väntar massa andra problem med föräldrarna. Invandrargäng är det bästa alternativ.

Men ingenting av de bakomliggande problem kan ursäkta deras kriminella handlingar. Tyvärr så är både skolan, föräldrarna och hela samhället i stort som är huvudorsaken att ungdomarna gör det de gör. Ingen av dem har förklarat för pojkar att deras illa handlingar bara välkomnas av SD och andra nazistiska och högerextrema organisationer som bedriver sin kampanj (och tycks lyckas med det) med rasistisk retorik och målar en bild av skräck och oro för svenska folket, eftersom invandrare redan fråntagit deras frihet i deras eget land.

Landskronas skolor har dålig rykte just pga. stökiga och bråkiga invandrarungar och det verkar som om varken skolpersonalen eller samhället kan fixa till de ökande problemen som bara växer varje dag. Vanliga ”svenska” elever blir utsatta dagligen för trakasserier, personlig angrepp, mobbning, misshandel och rån utfört av just kriminella invandrargäng, men inte ens polisen kan få tag och få ordning på dem både utanför skolan och ute på stan. Eleverna är rädda, skolpersonalen är rädd, folk i allmänhet är rädda och konstruktivt tänkande i termer av orsak – verkan för att finna lösningar på problemen blir som bortblåst. Det har skapats en alldeles förvriden förståelse kring staden och dess problematik. Här spelar media (som vanligt) och hörsägen en stor roll i konstruerandet av olika bilder om Landskrona och invandrare. Det finns en tendens i medierna att sätta likhetstecken mellan invandrare och brott. Visserligen är inte Landskrona fri från konflikter men medierna har en tendens att förmedla en ensidig bild av de brott och problem som existerar. Media har en central roll när det gäller presentationen av viktiga skeenden i samhället. De har makten att välja vilken slags information allmänheten ska få tillgång till samt vilka samhällsproblem som hamnar i ljuset.

Det är svårt att hålla isär sanning från myt, fakta från rykte. En enstaka incident oftast uppfattas som väldigt farlig och kan få oanade proportioner. Men kommunens egen undersökning kring integrationen och invandrarna visar tydligt att det råder en allmän känsla av otrygghet och rädsla inför ungdomarna och en generell skepsis gentemot främmande kulturer. Stadens stora andel invandrare tillskrivs anpassningssvårigheter som ses som en orsak till varför deras barn är stökiga och kriminella. Deras beteende och levnadssätt anses som hot mot den ”svenska” samhället, som leder till främlingsfientliga tankar och åsikter, som SD väl utnyttjat för att bedriva sin kampanj. Och från andra sidan, från just invandrare och deras barn så får man samma svar i form av våld, misshandel, kriminalitet och trakasserier, så generellt sätt kan man säga att allting har hamnat i en ond cirkel eller i en återvändsgränd.

Tolkningar av orsakerna för de angivna brotten och problemen: utanförskap, segregering, arbetslöshet och fattigdom ses som några av orsakerna till brottsligheten i Landskrona. Bristen på sammanhang, utanförskap, känslan av otillräcklighet och att inte känna tillhörighet, engagemang, motivation, lust, känslan av meningsfullhet och framtidstro. Det handlar också om bristande självtillit, bristande självkänsla, bristande självbild. Man tror att aspekter ökar benägenheten för en brottslig karriär och att man får en kriminalitet som livsstil. Det är väl kanske det som bekymrar mest. De riktiga problemen tycks ligga i att invandrare,som överallt i världen, ofta inte har samma handlingsmöjligheter som svenskar och det skapar problem i längden.

Media väljer vad det de själva vill lyfta fram. Om media hade valt att skriva om barn och ungdomars utsatthet istället för ungdomsbrott och rån så hade man kunnat få en helt annan opinion i de här frågorna. Invandrarkillarna är säkert överrepresenterade när det gäller kriminalitet i Landskrona, men det är inte så att de står för alla brott som begås i staden. Men det blir ändå invandrarkillar som får skulden i medierna som skapar en skräckbild med fokus på oundvikliga kulturkollisioner. Detta leder till att de blir illa bemötta vilket i sin tur innebär att deras känsla av delaktighet och sammanhang försvinner. Det är som alltid den stereotypa bilden av ”de” som styr våra tankar och handlingar.

Den kulturella konsumismen och den fria marknaden som inte går att hejda (kommunismen är död, länge leve konsumismen) och kulturligtvis alla de växthusförendringar, issmältningen och naturens egna lagar tillsammans bidrar till så är hela världen svävar i stor fara.

I alla fal så blir vi medskyldiga för folkmord, fast det är det vi gör varje dag, när ett oskyldigt barn ute i den vilda världen dör, för att vi svenskar är så miljömedvetna och kräsna så att vi väljer kravbananer och miljömärkta apelsiner. Som vi betalar extra för. Men för att inte oroa oss konsumenter med såna påhittade trams från olika kommersiella liberala halvtids hyrda kämpar för friheten och annat, så blir de olika varianterna bortförklarade med en skräddarsydd retorik om humanism, om de mänskliga rättigheterna i demokratins namn för konsumera-mera samhället med det fria kapitalet och mångkulturella penningmarknaden, och där vår människovärde satts i första hand, efter eget tyckande och troende och efter våra plånböcker.

De propagandastyrda konglomeraten med mediala inriktningar och med den fruktansvärda anpassningsförmågan har i vissa fall fantastiskt likhet med de fascistiska, högerextrema och konsumismtänkande kapitalistiska kulturen. Jag kan nämna det första namnet jag kommer på just nu - Murdock eller Göebbels, och ni andra kan fortsätta. I vår relation till det "leende fascism" är det kanske osäkert när vi kan plockas in. Men vi är tveklöst mogna.

Den nya kalla kriget om försvinnande resurser har pågått länge. Nu är det andra stora aktörer som är i gång: Ryssland, Indien och Kina (R.I.K?). De två förstnämnda har länge brottats med socialismen och kommunismen, men också med fascismen och annat elände, med den brittiska kronan i spetsen. Kulturligtvis så fungerar våra massmedier på samma gamla sätt som under det första farliga kalla kriget mellan Forenta Staterna och Sovjetunionen, men idag med självklart det modernaste tekniska utrustningen som finns och krävs för att hålla i schack folkets tankar och åsikter. Underhållningen till döds om det krävs för att alla ska vara glada och nöjda. Eller de flesta, för ett par tusen eller miljoner människoliv räknas inte. Allt är förbrukningsvara och går att både återvinna eller återskapa med hjälp av de som vill, kan och vågar. Om det är skurkarna vi pratar om, i avsaknad av de hederliga, det är en annan femma.

Inte bara halva sanningar eller halva lögner som serveras, utan också de helt obekväma upplysningar som kan vara till stor hjälp för att bilda sig en annan världsbild och uppfattning om dagens liv och våra behov. Hand i hand med de senaste upplysningarna om thai-maten, sydafrikanska viner, spa- och yogaseanserna och bantningspreparaten. Och sen ställen dit vi ska för att shoppa fritt och dämpa vår dåliga samvete och vår panikångest med rätt sorts produkt och varan för bara ett par tusen... Med en viss undantag, men på deras villkor och priser (med räntan och momsen inräknat). Och självklart med deras rätt att förbehålla sig rätten att ändra och definiera på det de tycker och tror är viktigt och lönsamt för deras verksamhet.