"...Personer som når den bortre gränsen för sjukpenning, 914 dagar, ska erbjudas aktivt stöd och hjälp för att kunna komma tillbaka till ett arbete. Via den tre månader långa introduktion som föreslås ska sjuka få tillgång till stöd och hjälp från Arbetsförmedlingen. Skulle det visa sig att detta inte fungerar finns sjukförsäkringens skyddsnät kvar. Personer som tidigare haft tidsbegränsad sjukersättning kommer att kunna återfå sin sjukpenninggrundande inkomst. De får samma ekonomiska skydd vid sjukdom som alla andra. Den kommer att uppgå till 223-680 kr per dag, beroende på om man får a-kassa eller ej".
"...Åtgärderna gäller personer som haft sjukpenning i 550 dagar eller tidsbegränsad sjukersättning under maximalt antal månader och därför inte längre är berättigade till ersättning från sjukförsäkringen".
"...Den som gått igenom introduktionsprogrammet kan i nästa steg få arbetslivsinriktad rehabilitering via de olika program och stöd som Arbetsförmedlingen förfogar över, tex. lönebidrag, skyddat arbete, utvecklingsgarantin, jobb-, trygghets- och utvecklingsanställning och Samhall. Ersättningen till de som deltar i rehabiliteringen är den samma som gäller för de som deltar i dessa åtgärder redan i dag". 

"...Människor som varit sjukskrivna under en längre tid blir nu omförsäkrade in i aktiva åtgärder för ett friskare liv.
Förändringarna i sjukförsäkringen var nödvändiga och hela samhället måste hjälpa till att underlätta vägen tillbaka till ett friskt liv och återgången till arbete. Arbetsgivare, förmedlare, coacher, sjukvården och andra aktörer måste tillsammans stötta de människor som "vill kunna arbeta" efter sin förmåga". 
 MVH     Cristina Husmark Pehrsson

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Försäkringskassan Tomteland

Den 2 januari 2010                                   Ärende: Beslut om utförsäkringen

Hej,

Enligt våra beräkningar har du varit sjukskriven mellan perioden 1 feb 2006 - 31 dec 2009, dvs. 3 år och 11 månader, eller exakt 1414 dagar. Det är 500 dagar mer än det som räknas som bortre gränsen för sjukpenning (914 dagar) som är nästan lika lång som den sk. tidsbegränsad sjukersättning (550 dagar). Du har extremt överskridit den maximala tiden som kan räknas som den normala långtidssjukskrivningen och är inte längre berättigad till ersättningen från sjukförsäkringen. Härmed blir du helt utförsäkrad, i enlighet med den nya lagen, fr.o.m den 1 januari 2010.

Du hänvisas till Arbetsförmedlingen som ska coacha dig och ge dig aktiv hjälp och stöd för att både tillfriskna och återgå till ditt gamla jobb, eller leda dig till ett nytt arbete. Under den tre månaders långa introduktionstiden har du inte rätt till nåt ekonomiskt stöd alls pga. karenstiden (87 dagar enligt lagen om introduktionstiden), men du kan få a-kasseersättning om du är medlem i a-kassan eller ansöka om ekonomisk hjälp från socialförvaltningen i din kommun. Efter introduktionstiden går du till nästa steg - arbetsinriktad rehabilitering (mer om det kan du hitta i den bifogade broshyren från AF). Om de skulle visa sig att allt detta inte fungerar och du blir sjuk igen då finns det möjlighet att återgå till den gamla sjukförsäkringen. Men då måste din arbetsförmåga vara totalt nedsatt i oöverskådlig tid - livet ut.

Genom att utföra kontroll av din läkares (onkolog) utlåtande dvs. av hans läkarintyg, har vi fått kännedom om din sjukdom. Vi vet att du lider av framskriden elakartad cancer bakom höger öga (bortopererat) som ligger väldigt nära sinneskorsningen (kan mista synen helt) och hjärnan. Det är sk. dottertumör eller metastas (cancer nr 2) som du drabbats utav igen efter den första tumöret 2002. Två omfattande operationer genom skallen och ögonhålan, 16 st citostatikabehandlingar och massa strålbehandlingar. Allt detta enbart för att hindra cancern att bli större eller sprida sig till hjärnan (det finns ingen möjlighet, med dagens medicin, att ta bort sjukdomen helt och hållet). Det är sammanlagt 12 st olika mediciner du tar regelbundet, vissa av dem två gånger om dan och pga. detta lider av olika biverkningar och andra sjukdomar (magkattar, hög blodtryck, diabetes typ B mm). För närvarande är, enligt onkologen, din arbetsförmåga helt nedsatt.

Vi beklagar allt detta, men vi har våra nya strikta regler som gäller sjukförsäkringen och rätten till sjukersättningen, som regeringen stiftat (vår soc.förs.minister har utformat dem alla) och vi måste följa dem från punkt till pricka. 

MVH Tomtelisa Pehrsson

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Den lagstiftning som Husmark-Pehrsson signerat har dömts ut som omöjlig, omoralisk och oansvarig. Lagen öppnar för en lavin av hjärtslitande konflikter med allvarligt sjuka under de kommande åren. Det finns minst 20 000 personer med allvarlig ohälsa - cancersjuka eller psykiskt sjuka som riskerar att de kommande åren mista sin anställning (om den finns kvar) och sedan snabbt kastas ut ur sjukförsäkringen. Det är den andra gruppen som utförsäkras - personer som har varit långtidssjukskrivna i 550 dagar eller längre. Nu har man infört undantag som gör att vissa kan få förlängd sjukpenning efter de passerat 550 dagar om de lider av en svår sjukdom, tex. cancer. För att beviljas permanent sjukersättning krävs det att arbetsförmågan skall vara nedsatt på oöverskådlig framtid, dvs. livet ut.

Nästa år kommer 54 000 personer att tvingas ut ur sjukförsäkringen. Regeringen bestämer att dessa personer inte längre är sjuka, oavsett hur de mår. Regeringens så kallade rehabiliteringskedja är inget annat än en utsorteringskedja. Det stämmer inte att man har en ”historiskt satsning på rehabilitering”. Merparten av denna satsning går till försörjning av dem som man kastat ut från sjukförsäkringen, inte till rehabilitering. Och - det värsta av allt: de kan bli helt utan ersättning under nästan tre månader. Orsaken är att det finns en karenstid på 87 dagar innan man kan få tillbaka sin sjukförsäkring.
Om den "friske" utan sjukförsäkring är med i a-kassan, då måste han ändå vänta i minst 20 v innan han får ersättningen. Som, enligt lagen, gäller arbetslöshet, inte sjukskrivning. Och, om man ska ansöka om ekonomisk hjälp från socialen, då ska man också vänta ett par månader. Och socialen gäller inte sjukskrivningen heller!

En sjuk person som inte kan arbeta ska ha rätt till sjukpenning hela tiden, även en längre tid. Enligt lagen. Men lagen har inte rätt i det här fallet utan det är vår allsmäktige socialförsäkringsminister.

Där makten har rätt har rätten ingen makt. 

Var hände med medmänskligheten? Snart har vi inte någon allmän sjukförsäkring i Sverige längre. Människor som utan egen förskyllan nu får stöta på en inhuman handläggning från en statlig myndighet som är skattefinansierad. Klienterna har alltså själva bidragit till dess fortlevnad under många år. Nu har de inte ens rätt att få ta del av en sjukförsäkring värd namnet. Och att regeringen dvs. FK ska bestämma hur länge ska en person bli sjuk? Vilken fantastiskt förmåga och framgång! De förtjänar alltihoppa Nobelpris i "alternativ medicin". Forskningen behövs inte längre, inte heller läkare. För deras kompetens skiter kassan fullständigt i.

Det visar vilken människosyn alla de har - sjuk = lat fifflare.

Statsministern sa en gång att "välfärden är en sjukdom, som mentalt handikappar svenskarna". Han har jämfört välfärden med pest. Massa lögner och struntprat, för alliansen ville till varje pris komma till makten för att "skapa jobb", "trygga välfärden" och "bekämpa utanförskapet". Väl vid makten har de gjort allt för att underminera det de avskyr och föraktar: de försvagade facket, höjde a-kassan, skapade låglönemarknad, arbetarna tvingades gå ner både i arbetstid och lön för att "rädda företag" och jobb, lånade (skatte)miljarder till banker och fonder, FK marknadsförde "rehabkedjan" med utförsäkringen som följd (sjuka förlorar sin sjukförsäkring och 76 000 personer kastats ut i socialbidragsköerna), arbetslösheten stiger till 10%, SD växer, socialbidragsköerna växer, pensionärer betalar högre skatt än de som jobbar, välfärden undermineras konstant (skolan, vård, omsörg), de avskaffade fastighetsskatten - 220 000 villaägare fick höjd skatt plus flyttskatt. Plus massa annat (bonusar, inkomstgarantin, höjda löner till riksdags- och EU-ledamöter, mer pengar till EU, mer fattiga, värre segregation, fler kriminella, mer (statligt!?) fiffel, mer skuld, mindre BNP... Plus massa annat.

Men rika har blivit rikare och ska belånas och fattiga har blivit fattigare och ska straffas.

demokratin - gammal företeelse utan innehåll och värde välfärden - urholkas sakta men säkert den offentliga sektorn - "desektoriseras" framgångsrikt den svenska modellen - en gammal Amazon utan batteri  Folkhemmet - ett minne blott den offentliga debatten - politiskt korrekt SD - växer så det knakar folklig makt - fråntagen oss för länge sedan alla är lika (inför lagen) - pohittad hypokritisk floskel alla har lika rättigheter - löjlig gammal lögn bonusar - fortsätter uppåt empatin - borta med vinden konsumismen - breder sig allt starkare EU-makten - aj! vad det gör ont pengavärde - devalverar kroniskt makt (politisk) - inget nytt under solen  mass (asyl-, "arbets"- och anhörighets-) invandring - flödar som vanligt solidaritet - vad är det för något?  varsel, konkurs och annat elände - vardaglig företeelse massarbetslösheten - massiv och utan slut politikerförakt - breder sig mer och mer utanförskap, fattigdom, soc. beroende - starkare än någonsin sjuka, sjukskrivna - minskar drastiskt  alkoholkonsumtion - ökar drastiskt kriminalitet - luckrativt extra-knäck massmedia, journalister - "verklighetsbilden" förvrängs ännu mer fackföreningar - ingen kraft länge socialt skyddsnät - väldigt h(å)alkit arbetarrörelsen - lyser med sin frånvaro förtroende för regeringen - som Titanic - sjunker sakta men säkert

Överklassens egenvärde har tagit över. Där makten har rätt har rätten ingen makt.

Både supertankern Försäkringskassan och systerfartyget Arbetsförmedlingen har fått mer befogenheter och utvidgad makt än förrut. De kan göra precis vad de vill. Fler ska jobba, kosta vad det kosta vill. För att rädda vår ekonomi. Och vem eller vilka som ska stå för kostnaderna är väl inte så svårt att gissa. "Makterna" får i sitt förfogande, inom snar tid, de som varit sjuka alltför länge, långtidsarbetslösa, våra kära stackars ungdomar och invandrare och skall fixa lite praktikplatser. Att ta från de sjuka och ge till de friska. Dvs. att ta från de fattiga och ge till de rika.

Statsskulden är för närvarande 1.050 miljarder kronor och skuldbördan kommer att växa till 1.350 miljarder år 2012. Räntekostnaderna beräknas dåtill 40,5 miljarder. Så varför inte skära rejält i välfärdssystemen. Bort med lyx. 

En gång sa vår statsminister : ”Vi vill inte igen se att vi mitt i en högkonjunktur får växande klyftor mellan de som har jobb och de som står utanför arbetsmarknaden.”
Faktum är att regeringen både har sänkt taket i a-kassan och försämrat ersättningsnivån under högkonjunkturen. Bara genom förändringen av taket fick 187 000 personer sänkt arbetslöshetsersättning, enligt Riksdagens Utredningstjänst. Dessutom har man valt att sänka inkomstskatterna enbart för dem som har jobb. Arbetslösheten blir 11% nästa år.

”Sänkningen av arbetsgivaravgifterna för alla och särskilt unga har gett nya möjligheter till jobb.”
Ungdomsarbetslösheten har de senaste två åren ökat och är nu drygt 25%. 

”Vi vill att Sverige ska vara ett bra land för våra äldre. Skatten sänks med 3,5 miljarder per år från 2010. Det ökar pensionärernas trygghet och förbättrar marginalerna.”
Enligt Pensionärernas Riksförbund har regeringen ökat skatten för pensionärerna med 659 kr per månad jämfört med löntagare. Nu ger man tillbaka 150 kr vilket betyder att pensionärerna ändå kommer att betala 500 spänn mer i skatt varje månad än den som jobbar.
Antal personer som hamnat i utanförskap kommer att öka med 300 000 fram till år 2012. Det blir sammanlagt 1,5 miljoner fattiga människor i Sverige. Plus en kvart miljon fattiga barn i dagsläge, om inte mer.

De ekonomiska och sociala klyftorna ökar i det svenska samhället. Mellan fattiga och rika, mellan svaga och starka. Men också mellan politiker och vanligt folk (politikerförakt). Misstron mot politiker som leder till en farlig urholkning av den politiska demokratin. De tre maktkontinenterna – den ekonomiska, den politiska och den mediala makten befinner sig alla i upplösning. Fram tills nu har de mer eller mindre samarbetat för att värna om sina respektive och gemensamma eliter och utnyttjat demokratin för sina egna syften. Medierna har låtsats bevaka makten – den ekonomiska och den politiska – ”åt oss”. I själva verket har de gjort ett uruselt jobb; bakom kulliserna, med lobbyister och pampar i spetsen, har pågåt skräckmanipulationer och bedrägerier i massa år. Och eftersom vår makt har blivit oss fråntagen för tre år sedan, då är det lätt att, genom alla möjliga åtstramningar, frånta oss också våra pengar för att rädda sin egen skin.
En del av våra förtroendefolkvalda politiker låter sig förföras av den ekonomiska makten, precis som Vanja Lundby-Wedin och hennes medarbetare i LO, precis som Margot Wallström som ”inte fattar” vad hennes och andra EU-ledamöters enorma löner, som betalas med vår skatt, har med saker och ting att göra. De är allihopa medlöpare till den ekonomiska makten. ”All offentlig makt utgår ifrån folket”, står det i den svenska grundlagen. Idén är – och inte bara i Sverige – att när politiken misslyckats är det folket som måste ta över och återställa demokratin. Men hur ska folket gora detta när  makten blivit fråntagen oss för länge sedan?

Utanförskapet har ökat, klyftan mellan de som har jobb och de som står utanför har vidgats och pensionärerna kommer att betala mer i skatt än löntagarna. Alliansregeringen slår på allla som redan ligger, folk blir utförsäkrade ur trygghetssystemet och blir behandlade som andra och tredje klassens medborgare. Våra politiker har blivit stor egocentrisk maktelit i en tid där ordet solidaritet och empati är bara ett minne blott. Makteliten fortsätter köra på med en cynisk orättvis politik som slår hårt in i folksjälen med bestraffningar av alla som hamnar  utanför. Försvaga facken, för att tvinga arbetslösa att ta jobb till låga löner för att göra de rika rikare. Människor kastas ut i arbetslöshet, otrygghet och fattigdom – medan de svinrika och finansvärlden kommer att profitera och berika sig själva, på gränsen till det kriminella, på katastroferna. Den enes död - den andres bröd.

Och samtidigt som denna pengavärld tar för sig ur skattefonderna sätts en oerhörd press på människor som pga. samma finansvärldens inkompetens och girighet skickats ut i arbetslöshet. Det är skamligt för den enskilda människan att vara ”beroende” av det allmänna, arbetslös eller sjuk. I alliansens I Sverige beskrivs arbetslösa och långtidssjuka som misstänkt arbetsskygga, lata, fiflare och smitare, otillräckliga människor som ligger samhället till last och som med alla medel bör sättas åt så att de börjar arbeta igen. Att det inte finns några jobb eller att de är så sjuka att de helt enkelt inte kan rehabiliteras, det spelar ingen roll. De bör i varje fall skämmas!

Men, den möjligttänkta "återhämtningen" skall finansieras med vanliga människors skattepengar. Folk är tvingade att finansiera återskapandet av ett ekonomiskt system som betyder osäkerhet för dem själva. Regeringen med herr Borg i spetsen har tvingat den offentliga sektorn rycka in och rädda ekonomin från kolapsen. Samtidigt fortsätter banker och storföretag, som fått statligt stöd, dvs. pumpats upp med skattepengar för att inte gå under, dela ut bonusar till sina höjdare. Politiker är "bekymrade" och ”rasar”, men det verkar att det inte finns mycket de kan eller vågar göra. Varje bonus betyder att pengavärlden ger fingret åt politikervärlden, liksom åt folket, som räddar dem: ”Vi gör vad oss behagar och ler åt alla moraliseringar!” Pengavärlden och den fria marknaden vinner maktkampen.
För de inte skäms als för att de är beroende av det allmänna. Giriga pampar, lobbyister och profitörer som ser med iskyla och förakt på enskilda som hamnar i bidragsberoende. Folket som räddat dem förrut och gör det igen så att de kan överleva tack vare bidrag från det allmänna. Men ändå har de mage att påstå att de förtjänar bonusarna. Det är skattebetalarnas biljarder som gått åt att återskapa det finansiella system som suger ut oss och leder oss till kyrkans sopkök. Inte ens George Orwell hade kunnat dikta ihop en sådan absurd och hypokritisk världsordning.

Vi är i nuläget i färd med att finansiera vår egen undergång.

Meningen med livet här på jorden är att vi finner oss i att vara löneslavar (jobb) och konsumtionsslavar (”frihet”). Dessutom ska en ofattbar mängd människor leva i djupaste fattigdom – i år en miljard – och något hundratal tusen ska vara rika eller svinrrika och berömda och ständigt, oavbrutet, intill nästan obegripligt hållas upp som förebilder. I Italien är demokratin på väg att förvandlas till ett stort skämt. Silvio Berlusconi sitter på både den politiska, den ekonomiska och den mediala makten. Eftersom italienarna alltid sett den politiska makten som korrupt har de struntat i demokratin och valde nu att följa "den mäktigaste" i hopp om att "Don" ska fixa det hela (att han samtidigt stiftar lagar för att värna sitt eget finans- och medieimperium och som gör honom onåbar för rättvisan - who cares!).  När man betraktar Italien ser man en demokrati som är i färd med att begå självmord. Är vi här i Sverige också på väg att göra så?

Det finns flera sätt att få oss att konsumera mera för att uthärda med samvaron – och samtidigt leda in skattepengar i kapitalets fickor. "Underhålningen till döds" heter det. Vi blir nöjda och blundar för verkligheten. Vi köper den bilden av vår framtid media frikostigt bjuder på. Och låter oss luras och plundras. Av Folksam, av bankerna, av våra fonder, av myndigheterna, av staten...

Det gamla mantrat "Syns du inte så finns du inte", det senaste evangeliet ”du är vad du äger”  och floskel "du är värd det du köper" (ju mer köper du, desto mer är du värd) är det som räknas. Den fria marknadens strategi och konsumismens ide. Välsignad av staten, byråkrater, lobbyister, våra politiker, tjänstemännen... Marknaden har vunnit över all världens människor och politiker; den sätter fortfarande dagordningen. Offren har räddat förövarna – och detta är vad som gäller och kommer att gälla. I varje fall tills vidare.